Jag och min lärare Vinay.

Vilka veckor jag hade där i Ahmedabad, med fördjupning i ayurveda, pancha karma och utflykter och sightseeing! Nu, en dryg vecka efter att ha landat i Sverige igen, kan jag till fullo känna och förstå hur unika upplevelser det var och framför allt, hur mycket jag lärde mig!

 

Resan till min ayurvedalärare Vinay Vora och hans familj har sannerligen varit en unik upplevelse. Att få bo och leva så nära dessa kloka, varma, roliga och generösa människor – alla ayurvedadoktorer – är en ynnest. Att få ställa alla de där frågor som man har om olika aspekter på ayurveda, att få äta ayurvedisk, balanserad mat tre gånger om dagen, att få uppleva deras vardag … Unikt!

Jag och mina fem medresenärer bodde i en lägenhet några hundra meter från familjen Voras hus, men alla måltider och behandlingar och inte minst te-stunden klockan 16 varje dag, var i deras hus. Det blev ett antal promenader om dagen, fram och tillbaka genom de livliga kvarteren. Sällan tystnade bil- och mc-tutorna, och alltid var det med hjärtat i halsgropen man korsade gatorna … Bara korna lunkade fram helt obekymrade av larmande trafik.

Det mest fantastiska inslaget på resan var pulsläsningen. Varje dag läste vi puls (utan kostnad, förstås) på en liten klinik i en del av den enorma staden Ahmedabad (lika många invånare som hela Sverige) där människor kanske inte alltid har råd eller möjlighet att prioritera att gå till läkare. Vinay och sonen Jinal gav sedan rekommendationer utifrån vår pulsläsning, så kallade köksråd, baserade på örter och kryddor som finns lättillgängligt och billigt här.

Det var en så fin känsla att faktiskt hjälpa dessa människor, och att samtidigt fördjupa min egen känsla för pulsläsning. Vi hade sedan i läxa att skriva våra egna rekommendationer till dessa pulsläsningar, och i slutet av perioden gick min lärare igenom våra rekommendationer för att se att vi tänker rätt – och för att kunna certifiera oss. Så nu är jag också certifierad ayurvedisk hälsorådgivare! Fantastiskt skön känsla, ett kvitto på det jag kan.

Första veckan fick vi också pancha karmabehandlingar med oljemassage, svettält och oljelavemang. Även det så fantastiskt härligt. Eller ja, härligt och härligt … Pancha karma är en kraftfull reningsprocess och hela första veckan var jag faktiskt helt slut. Jag hade till och med tre stycken migränattacker under dessa sju första dagar. Jag har inte särskilt ofta ont i huvudet hemma, så det var lite förvånande. Men det var också mycket nytt, mycket intryck, extremt mycket ljud typ dygnet runt, och dåligt med sömn (jag upplevde jetlagen på 4 timmar som superjobbig), allt som allt kanske helt enkelt för mycket för min känsla vata.

Andra veckan fick vi lite mer tid till utflykter och det var då som vi åkte till det sjukhus som min lärare varit med att bygga upp. Sjukhuset kombinerar ayurveda, skolmedicin och yoga och är unikt i sitt slag i Indien (och troligen i världen). Så unikt att Indiens premiärminister Modi kom och klippte banden vid invigningen!

Vi fick en guidad tur genom sjukhusets avdelningar för pancha karma, yoga- och meditationssalen och ayurvedamottagningarna.Det kändes verkligen som framtidens sjukhus, och så ironiskt och lustigt att det är en gammal religiös organisation i Indien som grundar det …  Vi fick också träffa några av sjukhusets kor (de har förstås egen mjölkproduktion till sin ghi) och hästar, och se delar av det enorma område som sjukhuset låg på, med även en stor internatskola och ett vackert tempel. Så inspirerande och fascinerande!

En av de skönaste känslorna så här efter resan är att ha landat mer i den tusentals år gamla hälsoläran. Här är den lite ovanlig och kanske för vissa lite udda och konstig – men i Indien är den något som alla känner till och många använder sig av. Den lever verkligen sida vid sida med skolmedicin i hela samhället. Det är fantastiskt att ha fått ett större sammanhang och tillhörighet.

Den här resan var så gott som det första jag gjorde som egen företagare på 100% (avslutade min anställning vid årsskiftet), och det kunde inte ha blivit mer rätt. Det var precis den skjuts jag behövde för att få än mer inspiration och kraft i min egen ayurvedautövning.

Jag är än nu mer pepp på att sprida denna koka lära så mycket som möjligt, och jag ser otroligt mycket fram emot alla konsultationer, föreläsning, kurser och blogginlägg jag ska skapa i detta. Jag ser också så mycket fram emot att träffa alla nya och gamla klienter och intresserade av och nyfikna på ayurveda.

Det här kommer att bli fantastiskt, tack för att du följer mig på resan! <3 Tack också till Jinal, Swetal och Vinay Vora, för enorm generostet och värme, och för att ni sprider denna vackra lära.

Tia

PS: För fler bilder, kolla Ayurvediskt – Tia Jumbe på Instagram och Facebook.

Pulsläsning på klinken.

 

Den vackra fruktbutiken granne med vår lägenhet.

 

Så fina kor, överallt är de.

 

Indier kan kosten att pynta med överdåd av färg och form. <3

 

Sjukhusets entré.

 

Vackra, starka Rajalaksmi, som gav oss oljemassage.

 

Familjen Vora: Vinay, Jinal, Vishwa och Swetal. Tack! <3

 

 

 

Relaterade texter:

Ayurveda – en crash course

En, två eller tre – hur många doshor domineras du av?